westmountain.blogg.se

Det sägs att man ska leva i nuet, att man ska sluta oroa sig och ta all den tid i världen som man behöver. Sitt och fundera en stund på vad du vill göra och uppleva. Jag tar examen om ungefär en månad, mindre än det till och med. Att ta examen från nånting, oavsett om det gäller gymnasiet, högskola eller unversitet är alltid skrämmande. 

 

De tankarna smyger alltid på just när man ska gå och lägga sig och sova. Kanske innan dess till och med. I mitt fall har jag alltid försökt mota bort dessa tankar. Åtminstone för stunden. Det går alltid att skjuta på om man vill. Samtidigt som jag kommer på mig själv med att fråga mina klasskamrater, vad ska ni göra sen? Hur vill ni göra? Var är ni på väg? Jag frågar kanske frågorna bara för att få lyssna på deras svar, försäkra mig om att de kanske inte har hela framtiden i sin hand eller vet hur den ska se ut. 

 

Under en middag märkte jag att mina vänner hade en konversation om hur deras liv såg ut, de hade jobb. De var klara med sin utbildning och de satt ändå och kämpade med frågan, vad händer sen? Är man klar? Finns det något mer, något annat, något som man kanske inte har gjort? Jag började fundera på ifall de hade skapat sig en "bucket list", en lista med saker som de måste göra innan de dör.

 

I en soffa, i en annan del av sverige, i södra delen av Stockholm satt jag och lyssnade på min vän från italien som hade på sin lista att han skulle flytta till Stockholm innan han skulle fylla fyrtio. Han hade det som ett mål innan han knappt fyllt tjugo och hade det som mål ända sen dess. När han väl träffade sin partner, följde partnern med och nu har de bott cirka fyra - fem år i Stockholm och de kan nog inte bli lyckligare. Desto lyckligare var jag när jag insåg hur mycket de betydde för varandra när de stod på prideflaket och fick ropa ut sitt ja till varandra till en publik med över flera hundra gäster. Jag grät så mycket av lycka att en gäst frågade mig hur jag mådde och trodde att det var på grund av något annat. Med gråten i halsen svarade jag att jag mådde bra med tårarna rinnandes längs kinderna.  

 

Jag själv började fundera på om jag själv har någon bucket list eller liknande, eller om jag väljer att ta varje dag som den kommer. Som tidigare nämnt är det viktigt att leva i nuet men är det bara en ursäkt för att slippa förändringar och besvikelser? Att man ska försöka ta det lugnt men samtidigt inte drömma för högt? Kanske det är ett bra recept för lilla landet lagom som trots allt ändå har ett av de mest stressade och olyckligaste folkslaget i världen. Skaffa ett jobb, skaffa en partner, skaffa en villa, Volvo och barn. Det är det heteronormativa receptet för lycka och framgång. 

 

Misstolka mig dock inte, alla gör vad de vill med sitt eget liv. Vissa reser över hela världen, vissa sitter och väntar på det nya spelet som ska släppas och vissa sitter uppe mitt i natten och funderar över alla dessa frågor i sin säng. Allt börjar även med en rörelse eller en förändring. Något som behövs och något som jag försöker stötta till alla mina vänner, även om jag vet att jag ställer frågor som ibland kan låta ifrågasättande. Kanske för att lugna ned mig själv eller för att få andra att reflektera.

 

Det sägs att det man ska leva i nuet men samtidigt fundera ut vad man vill göra med sitt liv. Lustigt, eller hur?