westmountain.blogg.se

Introvert, ambivert eller extrovert.

Kategori: Allmänt

Vi vill alltid sätta alla i fack. Är personen sisådär, är personen allt eller ingenting? Är personen en katt eller hund människa?
 
Medan jag åkte iväg till USA för att ta en paus och hitta mig själv, sade min chef åt mig att kasta mitt svenska kulturella arv åt sidan. Jag höll nästan på att sätta morgonkaffet i halsen och frågade lite stött vad han menade med det. 
 
"You swedes need to talk more, you need to smalltalk every day. Talk about the customers plans for the day, talk about the weather, talk about everything between heaven and earth." 
 
Sagt och gjort försökte jag träna på det, medan jag blev mer och mer social och fösökte träna på att småprata, hälsade mina föräldrar på mig på motellet. Lustigt nog såg jag att min amerikanska kollega blev lite halvt obekväm över hur de satt i lugn och ro och hummade fram ett svar. 
 
De båda räknas som rätt introverta. De gillar att sitta och läsa böcker i lugn och ro. De brukar sitta och lyssna på alla mina tankar och diskussioner om livet och försöker alltid få mig att ta ett djupt andetag för att tänka efter. De försöker alltid stötta mig när jag pratar om mina drömmar och min framtid. De är bra föräldrar helt enkelt. 
 
Det är dock alltid lustigt, att se hur turister har en sned uppfattning om svenskar. Att de är torra, trista, de visar inga känslor och att man kommer behöva kämpa för att få lyckas komma nära. I vissa fall kan det stämma och jag har det alltid i åtanke när jag går ut på barerna där jag träffar på personer i min närhet. Jag ville bryta fördomarna mot svenskarna och förundrades att jag alltid lyckas hitta turisterna i barerna. Jag kan sitta och småprata med turisterna i flera timmar, försöka gräva i personens alla tankar och känslor och sedan vara nöjd.
 
Jag har dock en bartender i Stockholm som jag alltid sitter vid. Jag vet inte om han är introvert eller var han ligger på skalan men medan jag äter min mat och funderar över relationer, sociala appar, dating appar och annat vet jag att jag har alltid någon att fråga eller diskutera med. Någon att tala med och dela med mig av mina funderingar om allt mellan himmel och jord. Jag uppskattar de tysta samtalen, men jag kan även klara av det stökiga ljudet. 
 
Jag lägger dock alltid in min telefon i baren för att ladda den, dels har den rätt dåligt batteri men sen vet jag också att det är det enda som gör att jag tvingar mig själv att titta på folk och försöka vara social. Den lysande skärmen gör att jag inte distanserar mig på samma sätt och visar också att jag är tillgänglig om någon vill snacka. 
 
Under ett av alla dess tillfällen satte sig en fransman bredvid mig vid baren i Stockholm. Jag började tala om hur mycket jag älskar Paris och berättade om hur jag såg de flesta sevärdheter i staden. Jag berättade om hur jag var tvungen att kasta bort mitt svenska sociala arv när jag jobbade i USA och han satt och flinade. Han började berätta om hur lustigt det är med Stockholmare och deras fem frågor. "Var bor du i Stockholm?" "Vad dricker du?" "Vad jobbar du med?" "Hur trivs du i Stockholm?" "Trivs du på ditt jobb?" Efter dessa fem frågor, börjar stockholmarna flacka med blicken och vet inte vad de ska tala om härnäst. (Enligt honom då, inte mig) 
 
Men vad är det som gör att turisterna tycker att vi är kalla? Nog är väl svenskar sociala och trevliga? Vi ställer väl inte bara frågor i våra sociala sammanhang, eller? (Eller? Eller? Eller?)
 
Jag har även suttit vid baren när en man från Manchester satt och började prata med mig. Jag fick veta att han var sugen på att flytta till Sverige och jag lyste upp. Jag insåg att jag hade en bekant från Manchester och vinkade fram honom, eller vinkade fram honom. Jag tror till och med jag puttade fram honom. Jag bad han berätta om sin syn på Stockholm, Sverige i allmänhet och lyssnade intresserat på deras samtal. Jag upptäckte dock att deras accent förändrades rätt drastiskt men snappade upp att min bekanta tyckte att svenskar kan vara svåra att bonda med. Det kan vara svårt som turist att slängas in bland svenskar när de alltid håller en viss distans. 
 
"What about Peter? He's swedish. He's out and social." Mannen från Manchester viftade med handen mot mig och jag ryckte till.  "Peter is an exception." Jag svalde min öl och höll på att sätta den i fel strupe. Jag blev varm och generad. Det här ville jag inte heller, jag ville inte vara svensken som är ett undantag. Jag ville bara visa att svenskar är sociala och trevliga. 
 
Jag la min plan åt sidan. Jag vill att alla ska vara olika. Introvert, ambivert eller extrovert. Det spelar egentligen ingen roll, när du har hittat människor som du litar på och trivs bra med.